Nu här idag känner jag mig rastlös och en aning
borta här i vimlet av alla mina tankar.
Jag önskar att få känna kärlek som inte har funnits
för mig på länge.
Ensamheten tär på mina krafter.
Vara ensam känns alltid inte så himla lätt.
Det är den här tiden på året då depressionen
träder fram och gör sig hörd.
Mörker i all bemärkelse har antydan att sätta
sig i människors huvuden.
Det är tungt att bära allt detta
men ingen att prata med.
Jag är positiv till mig själv och andra människor.
Tycker faktiskt jag ser mig som en glad person
annars.